IF ÖKA
Idrottsföreningen Örnsköldsviks kommunanställda
logga Vårruset Umeå
onsdag 3 juni 2009


Foto: Martin Ekequist/Vår Ruset

I likhet med förra året bad vi Maria Isaksson på KLK/Informationsavdelningen
att vara vår ÖKA-reporter på Vårruset. Här följer hennes reportage:

Igår var det dags igen för ett stort antal kvinnor på Örnsköldsviks kommun att
springa Vårruset i Umeå. 341 tjejer hade anmält sig, nästan lika många som ifjol.
49 lag i 7 bussar åkte, i IF ÖKAs regi, för att ta sig runt den fem kilometer långa
slingan. Några kutade, andra joggade. Några småsprang, andra gick i ganska
sakta mak.

Vädermässigt såg det mörkt ut innan start, men molnen skingrade sig lagom till
loppet och solen värmde de 3 300 kvinnliga motionärerna. När nästan alla hade
kommit i mål drog mörka regnmoln och kyligare luft in över Umeå igen. Någon
måste ha gullat med vädergudarna. Kanske var det Peter Siepen som precis
som ifjol var konferencier och höll låda i högtalarna.

Detta var mitt andra Vårrus. Ifjol blev jag ombedd att ta lite bilder för att doku-
mentera denna löparfest och lägga ut på IF ÖKAs hemsida. Eftersom jag då
glömde kameran i bussen och inte fick ut den förrän nästan alla hade gått i mål,
blev det mest picknickbilder. Denna gång skulle jag inte glömma kameran i bussen. Men nu gick det ännu sämre. Batteriet till kameran låg nämligen hemma i laddaren. Så det blev inga hurtbullebilder den här gången heller. Istället får jag försöka beskriva hurtbullarnas framfart lite bildligt:

Bussarna anlände 18:40. Starten gick 19:00, så samtliga gick med snabba steg
mot tävlingsområdet där uppvärmningen redan hade börjat. Medan jag och mina
lagkamrater resonerade kring träffpunkt efter loppet, körde urhurtiga gympa-
ledare uppvärmningsövningar med ca 3 300 pers på en gräsplätt. Trots att det är en stor gräsplätt blir det rätt så trångt och det är yviga rörelser som ska göras. Jag hade, med erfarenhet från ifjol då det var svårt att jogga bland barn-
vagnar och stavgångare, bestämt mig för att starta i den första startgruppen.
Så på väg genom folkhavet för att ta mig dit var det bara att passa sig så att
man inte fick sig en tjottablängare. Ni vet, åka-skidor-rörelsen till exempel passar gott och väl som vapen i vilken fight som helst.

Så gick startskottet med mig längst bak i första startgruppen. Det gick lugnt och
fint, ingen snubblade vad jag såg. På trånga ställen var det bara att gå lugnt tills
hopen skingrat sig, sedan kunde man jogga i sitt eget tempo. Jag sprang i t-shirt
och långbyxor, men det var så pass varmt att jag önskade att jag hade haft shorts.
Åskådare hejade då och då, fler och fler närmare slutet. En kör sjöng ”It’s raining
men” så bra att man kände sig peppad att öka lite, inte för att det regnade män
precis, men ändå…

I målfållan yrade Peter Siepen omkring och hängde medaljer runt alla duktiga
målgångares nackar. Solen sken och stämningen var på topp. Efter en skön dusch på IKSU blev det picknick med lagkamraterna. På grund av betydligt kyligare luft och regntunga skyar stannade vi, och fler med oss, inne på IKSU och åt. Sedan bar det iväg hem.

Ännu ett vårrus var över. Jag lovar att det var en fin löparfest. Hoppas att ni kan se det framför er trots att det inte blev några bilder.

/Maria Isaksson, glömsk Vårrusetreporter

IF ÖKA, Örnsköldsviks kommun, 891 88 Örnsköldsvik
e-post:ifoka@ifoka.nu